Psalm 32 Jag vill lära dig

Jag öppnar hit en discussion för pseudonym pääsky



Kirjoittanut: Pääsky


Psalm 32 Jag vill lära dig

Den äldste Gunnar Persäter predikade i Lahtis 22.6.2009. Han talade om syndabekännelse med Davids psalm 32 som grund. Han refererar till två versar av psalmen:

5. ”Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.”

9. Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.



Ledsna märker vi att äldste Persäter vänder den här dyrbara psalmens bud upp och ned och trampar Kristi blod med sina fötter.


Psalmen 32 går i sin helhet så här:

Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.
Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.

Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.
Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.

Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.

Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.

Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.


Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.

Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.

Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.


Det första stället, där äldste Persäter vänder den upp och ner är förnekandet av hemliga bikten.

Det är riktigt märkligt, att efter att ha läst den här mycket personligt discussionen mellan själen och Herren i psalmen 32 och speciellt i versen 5, kan äldste Persäter neka värden av sådan här personlig bön i tro.

Han undervisar i sin prädikan 22.6.2009, om du vill på Davids sätt själv träda fram till Herren och erkänna i all hemlighet Honom dina synder som pinar dig, är det ägnarättsfärdighet.

Persäter, som förnekar personlig knäböjande framför Herren Gud och hemlig ärkännande av sina synder, refererar konstigt till Davids psalttare, där den fallna säger i personlig bön: Förlåt mig mina hemliga brister. (Ps 19:13)


Psalm 19

För sångmästaren; en psalm av David.

Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk; den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra; det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem; och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.



HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse. Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.


Varken psalm 32 eller psalm 19 stöder den äldste Persäters påstående: om vi erkänner våra synder till Gud i våra hjärtor, lyssnar Han inte utan dömmer os av att bygga ägenrättsfärdighet.


Ett annat ställe där Bibeln tillämpas helt fel är ”Davids bikt”.

Mot den heliga Bibelns lära, predikade den äldste Gunnar Persäter i Lahtis 22.6.2009, att kung David gick till profeten Natan för att erkänna sina synder.

Han sade ”När Guds Ande nedfällar något på samvetet, då har vi en väg att gå på och den leder till Herren. David gick till Natan och erkännade sina synder. Han erkände att vara en skyldig man. Vore Guds ord vara så vass att den ställer mot ens egen bröst.”

Här läser den äldste Persäter Bibeln med lestadianska traditions glasögon. Han påstår att Kung David är den som agerar. Han har gjort ett brott mot Gud och söker sig till Guds profet for att erkänna sina synder och ha förlåtelse.


Bibeln berettar annorlunda. 2 Sam 11 berättar hur kung David blir förtjust i Batseba, Eliams dotter, och bjuder henne till sitt palats som nattgäst. Batseba blir gravid. Problemet är att hon är Urias fru. För att dölja att han missbrukat sin makt gör David en ny synd; han låter döda Uria under en strid.

Allt är bra, ingen ens anar – förutom soldaterna med Joab – att något orättfärdigt är gjort. Synden är dold från ögonen. Kung David planerar att fortsätta sitt liv som förr.



2 Samuel 12 berättar

”Och HERREN sände Natan till David. När han kom in till honom, sade han till honom: »Två män bodde i samma stad; den ene var rik och den andre fattig...” (2 Sam 12:1)

Herren agerar – inte den befallna David. ”Du är den mannen”

David var inte forskräckt, ångrande, och kände heller inte sina synder. Han gick inte för att hitta hjälp av en människa, som den äldste Persäter undervisar i sin predikan. Herrens ord kom från den allvetande och alltseende Gud till profeten Natan, som med hoten att förlora sitt liv gick för att läxa upp kungen

Ordet träffade.


Ordet dömde och benådade kung David:

Så säger HERREN: Se, jag skall låta olyckor komma över dig från ditt eget hus, och jag skall taga dina hustrur inför dina ögon och giva dem åt en annan, och han skall ligga hos dina hustrur mitt på ljusa dagen

Ty väl har du gjort sådant i hemlighet, men jag vill låta detta ske inför hela Israel, och det på ljusa dagen.»

Då sade David till Natan: »Jag har syndat mot HERREN.» Natan sade till David: »Så har ock HERREN tillgivit dig din synd; du skall icke dö.

Men eftersom du genom denna gärning har kommit HERRENS fiender att förakta honom, skall ock den son som har blivit född åt dig döden dö.»
(2 Sam 12:11-14)


Det trädje och värsta stället i den äldste Persäters midsommarpredikan den 22.6, som står mot Bibeln är det här:

”Då bekänner jag mina övergångelser framför Gud, som är i min bror. Gud är så nära oss, att Han är i våra bröder. Gud är nära oss på sitt heliga berg det vill säga i sin församling här på jorden.

När vi ropar dit, får vi höra en härlig budskap: Tro dina synder förlåtna. Vilken konsekvens har det? När vi har varit betungnade, bundna och förskräckta, har vi fått känna, vilken makt är i den här orden. Då har vi kommit blivit befriade och påklädda.”


Orden är inte tillräckliga för att skildra hela dessa meningars bisterhet.

Det här är inta alls kristendom utan någon gamlatestamentisk kultseremoni, som Gud inte har stadgat.

Osinneligt undervisning av mannen, som talar att bekänna sina synder direkt till Gud är att bygga ägenrättsfärdighet.

Ty vad annat är den här hemska teksten?

Man leder människan till människor, till en ”tre alnars gud”, till att förtjäna sina synder förlåtna med sin ägen rättfärdiga rop till Gud.

Här häller man Kristi blod till jorden och trampar ner den. Kristus är den enda Skiljedomare mellan människan och Gud.



Det fjärde stället där Gunnar Persäter undervisar mot Guds heliga Ord är det här:

”Om sådana här synder drar mig och jag har blivit fast i dem, drunknar jag? Nej, kära vän, du drunknar inte, om du vandrar som syndernas bortläggare och bättringsgörare, klagar framför Herren, kommer till kristna, kommer till en trovärd vän, kommer du till din biktfader.”

Hurdan människolära det här är? Psalmen 32, som är nämnd i predikan, ger ett rätt råd. Vi ser i den här psalmen mycket personligt tillvändning till Gud, och Herren svarar lika personligt:

”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.” (Ps 32:8)



Efter den förundransvärda uppenbarelsen på förklaringsberget upplevde Petrus, Jakob och Johannes något som är ytterst viktigt för oss kristna idag.


När lärjungarna hörde detta, föllo de ned på sina ansikten i stor förskräckelse.
Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: »Stån upp, och varen icke förskräckta.»

När de då lyfte upp sina ögon, sågo de ingen utom Jesus allena.
(Matt 17:6-8)



Äldste Gunnar Persäter, Vi vädjar till dig: gör bättring och må av dina predikan höras härefter endast

Kristus allena



Sitaterna från Gunnar Persäters predikan är översattna till svenska från predikan publiserad i Rauhan Side 4/2009. Språken i predikan kan möjligen ha blivit ändrad i redaktionen av tidningen Rauhan Side.